Om ni läste mitt förra inlägg så berättade jag om min dotters kompis mamma som hade fått hjärntumör och inte hade långt kvar.........hon orkade kämpa till den 9 januari...det kom som en chock för oss, för samma vecka hade hon blivit bättre så att hon skulle få komma hem och att vi skulle få besöka henne..men det blev en snabb vändning så familjen hann inte förstå någonting....livet kan vara väldigt orättvist emellanåt
Nu i fredags var det begravning.... en otroligt vacker begravning.. det kom så mycket folk att kyrkan var proppfull..när klockorna ringde var det som hela kyrkan skakade av alla som grät...stämningen var så fin med alla fina blommor och all fin musik.
Det kändes bra att min dotter och många av kompisarna var där för J och stöttade henne i sin svåra stund...hon var så glad att dom hade slutit samman för hennes skull. Tänk på att var rädd om varandra och gnäll inte för småsaker livet är för kort för det.
Ta hand om er alla!
Kramar Maria
måndag 9 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Hej Maria.
Det är så sant det du säger.
Livet är för kort för att man ska klaga över småsaker.
Beklagar sorgen och hoppas det familjen får hjälp och stöd.
Din vännina har det gott nu. Hon får vila och slipper lida och ha ont mera.
Tänker på er.
Kram Synne.
Fruktansvärt!
Stackars familj!!
I bland undrar man ju varför vissa människor ska bli så drabbade.
Hoppas trots allt att det är bra med dig och din familj//
Kram Hannis
Hej Maria jag såg en dödsannons för ett lite tag sedan jag tror det var den och då vet jag vem det var sorgligt sorgligt, tänk att livet är så orättvist många gånger och jag tycker att det är allt för många unga som dör nu träffade mamma på stan i fredags hade precis tänkt föreslå en fika men då blev det lite jobb istället sköt om dig kram Ann-Marie
Det var sorgligt...stackars familj. Ha en bra dag...
Hej igen, Kanarieörna ??? jag tyckte hon prata om 24 timmar till åland men det blev väl det först hon är supertrevlig o rolig jag tyckte mig höra något om ngn träff här så kanske vi ses då kram Ann-Marie..
Hej
ja fy vad fruktansvärt , så orättvist!!! Var rädd om dig!
Kraaam(Hälsa din goa mamma)
Hej vännen min,
Visst är det väl så, livet är för kort för att vi inte skall vara rädda om varandra och glada åt det vi har.
Vilken smärta att mista sin mamma i så unga år.....
Hoppas att familjen snart skall orka komma in i det "vanliga" livet igen även om det aldrig blir det samma.
Tack för kommentaren!
Har hälsat gubben.
Vill passa på och ge Dig en bamse stor ALLA HJÄRTANS KRAM
Tänker på Dig
Jeanette
Vilken sorglig histora! Man tänker inte så ofta på att det kan drabba vem som helst närsom..Man måste ta vara på varje stund,för livet är som du säger så kort.Stor alla hjätans kram Susanne
Ja, det gör ont i hjärtat att läsa detta inlägg.
Vi vet ju med säkerhet att alla ska dö någon gång men inte när, det är så grymt när det sker i förtid. Så tag vara på ER tid.
Kram Linda
Skicka en kommentar